Hemland
Kanada
Användningsområde
Apporterande fågelhund
FCI-Klassifikation
Grupp 8, sektion 1 med arbetsprov.
Bakgrund/Ändamål:
Nova Scotia Duck Tolling Retriever (tollare) utvecklades
på
Nova Scotia-halvön i början på 1800-talet för att "tolla"
(eller locka)
och apportera sjöfågel.
Den "tollande" hunden springer, hoppar och leker
längs stranden fullt synlig för andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att med hjälp
av den gömda jägaren
som kastar små pinnar eller bollar
till hunden, snabbt dyka upp igen.
Hundens lekfulla beteende väcker ändernas nyfikenhet
och de luras att komma
inom skotthåll. Tollaren sänds
därefter ut för att apportera de skjutna
fåglarna.
Helhetsintryck:
Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös,
kompakt och
välbalanserad hund med
medelkraftig
till kraftig benstomme.
Den skall vara en i hög
grad vig och rörlig, alert
och beslutsam hund.
Många tollare har ett något sorgset uttryck,
som dock ändras till intensiv
koncentration och
upphetsning så fort hunden börjar arbeta.
Uppförande/Karaktär:
Tollaren skall vara intelligent, lättdresserad och
ha stor uthållighet.
Den skall vara en stark och skicklig
simmare, en naturlig och säker
apportör
såväl på land som i vatten,
redo för arbete i samma ögonblick en
uppmaning
till apportering ges.
Under arbete har tollaren ett snabbt,
framrusande sätt
med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen
med sitt
mycket rikliga behäng, i ständig rörelse.
Den starka apporteringslusten och
lekfullheten är nödvändiga
egenskaper för rasens specifika arbetssätt.
Huvud:
Huvudet är skarpskuret och lätt kilformat. Hos en hanhund
av medelstorlek skall skall längden på huvudet,
från nosspets till nackknöl, vara 23 cm.
Huvudets storlek skall dock stå i proportion till kroppen.
Skallparti:
Den breda skallen skall endast vara lätt rundad och utan
framträdande
nackknöl.
Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan
öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen.
Stop:
Stopet skall vara måttligt markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall
vara väl
öppna. Pigmentet skall vara köttfärgat och
harmoniera med pälsfärgen eller
vara svart.
Nosparti:
Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje från stop
till nosspets. Underkäken skall vara kraftig men inte
framträdande. Den skall bilda en
nästan rät
linje från mungipan till käkbenets hörn med större djup
vid
stopet än vid nostryffeln.
Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin.
Läppar:
Läpparna
skall vara tämligen åtsmitande och i profil
forma en mjuk kurva utan
hängande mungipor.
Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera
med
pälsfärgen eller vara svart.
Käkar/Tänder:
Komplett saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna
böra en stor fågel. "Mjuk" mun är väsentligt.
Kinder:
Kinderna skall vara flata.
Ögon:
Ögonen skall vara mandelformade, medelstora
och sitta väl isär. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna.
Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna.
Öron:
Öronen skall vara trekantiga och medelstora.
De skall vara ansatta högt
och långt bak på skallen.
Vid basen skall de vara mycket lätt uppstående,
med bra behäng på veckets baksida.
Håret skall vara kort på de rundade
öronspetsarna.
Hals:
Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket
muskulös utan tendens
till överflödigt halsskinn.
Rygglinje:
Rygglinjen skall vara plan.
Rygg:
Ryggen skall vara kort och plan.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna.
Revbenen skall vara
väl välvda,
varken tunnformade eller flata.
Underlinje:
Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans:
Svansen skall följa på det naturliga mycket lätt sluttande korset.
Den
skall vara bred vid ansättningen.
Behänget på svansen skall vara mycket
rikligt och yvigt.
Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden
är
alert, då den bärs högt över ryggen,
dock utan att någonsin vidröra kroppen.
Skulderblad:
Skulderpartiet skall vara muskulöst.
Skulderbladen
skall vara väl tillbakalagda
och väl åliggande och
bilda en bra manke
som sluttande övergår i den korta ryggen.
Överarm:
Överarm och skulderblad skall vara ungefär lika långa.
Armbåge:
Armbågen skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas
inåt eller
utåt utan arbeta rent och jämnt.
Underarm:
Frambenen skall ge ett intryck av parallella kolonner,
raka och med
kraftig benstomme.
Mellanhand:
Mellanhanden skall vara stark och lätt vinklad.
Tassar:
De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora,
slutna och
runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor.
Sporrar på frambenen får avlägnas.
Bakställ:
Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och stabilt intryck.
Fram och
bakbensvinklar skall vara i balans.
Lår:
Låren skall vara mycket muskulösa. Lårbenen och underbenen
skall vara
ungefär lika långa.
Knäled:
Knäleden skall vara väl vinklad.
Has:
Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden.
Tassar:
Sporrar på bakbenen får inte finnas. För övrigt se framtassar.
Rörelse:
Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet
med rörelser
som är spänstiga, lätta och
lediga.
Frambensrörelserna skall vara
vägvinnande och
påskjutet från bakbenen
kraftfullt.
Rörelserna skall vara parallella
och tassarna
skall varken vrida sig inåt
eller utåt.
När farten ökar rör sig benen
alltmer in mot kroppens mittlinje
och
tassarna sätts ned längs ett enda rakt spår.
Pälsstruktur:
Tollaren är framavlad för att apportera i iskalla vatten och
måste ha en
vattenavvisande dubbelpäls.
Täckhåret skall vara medellångt och mjukt,
underullen mjukare och tät.
Pälsen får vara lätt vågig på ryggen,
men skall
i övrigt vara rak.
En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock på
strupen.
Behänget skall vara mjukt på strupen,
bakom öronen och på lårens
baksidor.
Frambenen skall ha måttligt med behäng.
Färg:
Olika nyanser av rött eller orange med
ljusare
färgton på behäng och svansens undersida.
Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av
följande
ställen - svanspets, tassar
(inte över mellanhand/-fot), bröst och bläs.
En
hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas
ner för att den saknar vita
tecken.
Mankhöjd:
Mankhöjd för hanhund över 18 mån, 48-51 cm.
Mankhöjd för tik över 18 mån, 45-48 cm.
En avvikelse på + 3 cm är tillåten.
Vikt:
Vikten skall stå i proportion till mankhöjd
och benstomme.
Riktlinjer:
20-23 kg för vuxen hanhund.
17-20 kg för vuxen tik.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande
till graden av avvikelse.
Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd.
Överbett.
Allt för kort svans; svans som är så böjd eller
ringlad att den vidrör
ryggen.
Avsaknad av massa hos vuxen hund.
Konkavt eller konvext nosparti.
Brant stop.
Stora, runda ögon.
Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon
än den som standarden
föreskriver.
Ljust köttfärgad ("grisskär") nostryffel.
Spretiga tassar, tunna trampdynor
eller veka mellanhänder.
Öppen päls.
Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti.
Svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse.
Diskvalificerande fel:
Vitt på skuldror, runt öronen, på ovansidan av halsen,
över ryggen eller flankerna.
Silverfärgad päls, gråaktig päls eller svartbruna
partier i pälsen.
Avsaknad av simhud mellan tårna.
Underbett eller sned käke.
Hos vuxna hundar, varje tendens till skygghet.
Flerfärgad nostryffel.
Markerat överbett.
Varje annan färg än nyanserna av rött eller
orange.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv
eller extremt skygg eller om
den har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. |